DEBATT. Under detta pandemiår har hela världen fått prova på hur fattigt och svårt livet blir utan närhet, relationer och kramar. Många är ledsna över att leva skilda från släkt och vänner, över att inte kunna krama sina föräldrar eller mor- och farföräldrar.

Tänk då på alla dem som lever i vårt land som inte fått träffa sina barn, sin livskamrat eller sin förälder på flera år. Tänk på dem som lever i limbo, i flyktingläger, i väntan på att få återförenas som familj i tryggheten. I väntan på att försörjningskrav ska uppfyllas, tillräcklig inkomst ska styrkas och antalet kvadratmeter i boendet ska möta kraven.

Sveriges regering har lagt fram ett förslag till migrationslagstiftning som gör att familjer fortfarande kommer att leva splittrade och åtskiljda. Uppehållstillstånd ska vara tillfälliga, inte permanenta. Detta skapar en fortsatt osäkerhet som bevisligen motverkar den integration som de flesta partier säger sig vilja ha. Det är ett enormt felbeslut som går emot den samlade expertisens råd.

Men det är ju inte integration man vill ha. Det är inte en rättssäker asylprocess. Inte snabb etablering och trygghet i det nya landet. Nej, det är skrämseltaktik och lägstanivå som ska avskräcka alla som vågar sig hit. Det nya lagförslaget går rasister till mötes med öppna armar och ger bort allt som faktiskt hjälper människor att bli en del av samhället och ger en chans till nystart. Gränserna flyttas ständigt fram för vilka krav som är möjliga att ställa och hur man uttrycker sig om sina medmänniskor.

Vi måste vara många som står upp mot rasismen och för en human flyktingpolitik. När de flesta etablerade partier inte klarar av att ta ut en medmänsklig kompassriktning måste vi vara ännu fler som säger att vi vill se en annan värld. En solidarisk migrationspolitik är fortfarande möjlig. Även om dagens politiska klimat försöker få den att verka hopplös, omöjlig och omodern.

För fem år sedan samlade jag in namnunderskrifter för Folkkampanj för asylrätt. Vi kämpade mot en lag som var hårt kritiserad av tunga remissinstanser och som bara skulle vara tillfällig. Lagen skulle ”Ge Sverige andrum” när flyktingar fortfarande drunknade på Medelhavet. Vi fick stöd av många, som delade vår oro för lagens omänskliga konsekvenser.

Nu är de tuffa tagen och hårda orden vardag. Med det här lagförslaget blir den tillfälliga lagen permanent. Vänsterpartiet röstade som enda parti emot då. Det nejet blev min väg in i partipolitiken. Jag känner sorg över utvecklingen och de förslag som regeringen lagt fram, för jag vet hur hårt detta kommer att slå mot de svagaste. Men jag är också stolt över att kunna säga, även fem år senare, att vi i Vänsterpartiet alltid kommer att stå upp för asylrätten, för människors frihet från krig och förtryck och för fler kramar och kära återföreningar. Vi ger inte vika en tum. Vilka andra partier kan säga detsamma?

Julia Löf (V)

Ersättare i Jönköpings kommunfullmäktige