Några tankar kring Leif A Janssons reflektioner (JP Debatt 221130).
Sällan har kulturfrågor lyfts i politiken. Inga billiga poäng eller extra röster har funnits att inhämta. Fram till nu.
Vår tid präglas allt mer av irrationalism, faktaresistens och kunskapsförakt. Ofta sammanvävs det med xenofobi – rädsla eller hat mot främlingar, det främmande – i en brygd spetsad med gammal unken kultur- och identitetspolitik.
Det är inga tillfälligheter när mörkerkrafter angriper (folk)bildningen, biblioteken, konsten, kulturens institutioner och utövare. De vill göra kulturen till ett slagfält, ty de vet dess betydelse.
Kulturen framhäver och blottlägger, ger tillvaron en estetisk dimension. Den står för undran, kritik och perspektiv, tolkningar av oss själva och andras sätt att tänka och känna. I grund och botten är, för att tala med Sven-Eric Liedman, ”kulturens uppgift att övervinna människans primitiva impulser”.
Rådande motsättning mellan ”nyttiga” teoretiska ämnen kontra ”onyttiga” estetiska är falsk och tragisk. De är olika slags kunskapsformer som befruktar varandra.
Vi tillhör ju släktet Homo ludens. Leken är grunden när vi lär oss, skapar och bygger sociala relationer.
Och hur nära leken är inte estetiken och kulturen? Schiller skrev klokt att ”människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker.”
Att kulturen befinner sig i politikens utmarker avslöjar en skrämmande nonchalans och/eller aningslöshet. Det kan stå oss dyrt.
Var hittar vi i dag ”stridbara politiska företrädare för kulturen?”, frågar Leif A Jansson. Tillåt mig ödmjukt påtala att V kommit med många initiativ i kulturfrågor. Vi har bland annat fått gehör för:
✔ sommarkulturskola för barn 6-13 år. Verksamheten, som motverkar sociala skrankor och bidrar till ökad integration, har blivit en succé och ska permanentas,
✔ en kulturgaranti i för- och grundskolan, där kultur är en del av skolans vardag och verktyg i undervisningen,
✔ en modell för likvärdighet för elever i hela kommunen att ta del av kultur och vetenskap utarbetas. Dagens system – ju längre från centrum, desto högre resekostnader – missgynnar landsbygden,
✔ en utomhusscen för musik och teater i stadsparken byggs,
✔ planering av nya bostadsområden ska ske i samverkan med föreningslivet.
Nyligen bifölls våra förslag att kulturskolan kompenseras för regeringens obegripliga nedskärningar, att bidragen till kulturföreningar höjs och att en översyn av bidragsreglerna för kulturföreningar sker.
Kultur svävar inte fritt ovan verkligheten. Det råder stora skillnader rörande förutsättningar att ta del av och utöva kultur. Det handlar om klass, kön, etnisk bakgrund och geografi. Ojämlikheten tarvar en politik med likvärdighet och tillgänglighet för alla som ledstjärna.
Grundproblemet fångas i JP (1/12): ”Barnen vet vad Kulturskolan är, men kommer inte till oss”, säger läraren Michaela Bönke. ”För en del är tröskeln att komma till Kulturskolans lokaler, för andra är tröskeln ekonomisk”, säger kollegan Marcus Carlsson.
Vi måste stärka kulturens infrastruktur. Låt oss börja med våra unga och amatörkulturen!
Ett kulturlyft kräver mer resurser – och idéer. I denna anda vill vi verka för att utveckla kulturen i ett växande Jönköping. Det kommer mera!
Bra att Kulturskolan, i samarbete med fritidsgårdarna, satsar på prioriterade områden. Mer av detta! Vidga det till att omfatta så stora delar av kommunen som tänkas kan! Barn och unga ska – oavsett geografisk och socioekonomisk bakgrund – kunna ta del av och utöva kultur.
Ett bra utbud av replokaler för musik och scenkonst är nödvändigt för ett rikt konst- och kulturutbud. Efterfrågan på sådana är stor. Vi föreslår ett ”repotell” där kommunen i samverkan med studieförbund och föreningar skapar en mötesplats för olika åldrar, uttryck och stilar. B-huset på Tändsticksområdet, granne med Kulturskolan, är väl lämpat för detta. Det utvecklar kulturlivet – och Tändsticksområdet.
Att förpassa kulturen till rivningsobjekt tillhör gårdagen!
Ett kulturlyft kräver mer resurser – och idéer. I denna anda vill vi verka för att utveckla kulturen i ett växande Jönköping. Det kommer mera!
Tänk vilken dynamisk mångfald som frigörs om de många som står utanför involveras? Vilka möjligheter som öppnas om breda ungdomsgruppers kreativitet tas tillvara, den rika floran av invandrad kultur ges plats och kulturen omfattar av fler än en urban medelklass?