Att det uppstår en ekonomisk kris till följd av krig och pandemi kan inte regeringen rå för. Men hur djup krisen blir och hur bördorna fördelas är något politiken definitivt kan påverka.
När vi nu står inför den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet har vi en regering som inte bryr sig ett dugg om att lindra dess effekter. De med minst marginaler drabbas värst; garantipensionärer, långtidssjukskrivna, arbetslösa och ensamstående föräldrar. Men oron är påtaglig också för många som hittills känt sig ekonomiskt trygga.
Den svältdiet regeringen sätter kommunerna och regionerna på är som hämtad ur 90-talets veckotidningar. I stället för statsbidrag för att säkra välfärden eller extra stöd åt de som behöver det mest vill de införa ett bidragstak. Av de höjda pensioner Jimmie Åkesson (SD) utlovade i valrörelsen blev det ingenting. Att reglera elmarknaden är de helt emot. Inte ens när kilopriset på paprika sprängde 100-kronorsvallen tyckte finansministern att politiken har ett ansvar för att folk ska ha råd med mat.
Den totala oviljan att agera är en skandal. Vänsterpartiet har lagt fram en rad konkreta förslag på hur staten kan lindra krisen:
✔ Vi vill se ett skarpt avtal mellan regeringen och matkedjorna om sänkta priser på mat. Marknaden fungerar inte, här krävs politisk press för billigare mat.
✔ Halvera avgifterna i kollektivtrafiken. Ta pengarna som går till RUT-avdrag och lägg dem på att höja barnbidraget. För många familjer skulle det innebära en stor skillnad i plånboken varje månad.
✔ Stöd till alla kommuner för att kunna erbjuda frukost till skolelever. När barn går hungriga måste politiken agera! Projektet med skolfrukost på Österängsskolan i samarbete med civilsamhället föll väl ut. Med finansiering från staten skulle vi kunna fortsätta satsa på skolfrukost i Jönköpings kommun.
Allt det här säger högern nej till. I krisen prioriterar de att sänka skatten för alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden med 1000 kronor per månad.
Samhället slits isär av sådan ekonomisk orättvisa. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att politiken istället ska minska klyftorna och garantera alla sin rättmätiga del av det välstånd vårt land producerar.
Alla ska ha råd att sätta mat på bordet, alla ska ha råd med en värdig bostad och ha pengar att leva för när räkningarna är betalda. Det är politikens ansvar.
Ciczie Weidby, riksdagsledamot för Vänsterpartiet
Julia Löf, gruppledare för Vänsterpartiet i Jönköpings kommun