28 miljarder hade krävts enligt SKR för att inte pressa på för mer nedskärningar i välfärden och hålla jämna steg med inflationen och kostnadsökningarna.

Istället väljer regeringen och SD att skära ner och inte ge de resurser som behövs. De lägger 10 miljarder i generella statsbidrag och 6 miljarder i riktade statsbidrag till välfärden som _alla_ regioner och kommuner ska dela på. Man minskar samtidigt på vissa statsbidrag till kommunsektorn och studieförbunden med totalt 11,61 miljarder på tre år, vilket får förödande konsekvenser för studieförbundens viktiga verksamhet. Vad det innebär för kommuner och regioner är inte klart än.

Vi välkomnar de statsbidrag vi får till Jönköpings kommun. Vi diskuterar just nu hur vi bäst ska använda pengarna för största möjliga nytta och välfärd för våra invånare. Men det är fortsatt ett tufft läge och pengarna kommer inte att räcka till alla behov som finns. Vänsterpartiets prioritering i budgetförhandlingarna kommer alltid att vara välfärden först!

Regeringen och SD för en passiv politik som lämnar många av de hushåll som har stora behov i sticket. Hushållens realinkomster har fallit dramatiskt, medan elbolagen, bankerna och matjättarna gör stora vinster. Regeringen räknar med ökad arbetslöshet, men skär samtidigt ner på arbetsmarknadspolitiken.

Vem bär krisens bördor? Det är tydligt att de är ojämnt fördelade. De med minst marginaler drar det tyngsta lasset medan de som har det gott ställt får sänkt skatt.

Kristersson och Åkesson genomför skattesänkningar för 25 miljarder. De fördubblar taken för ROT och RUT som främst används av de med högst inkomster. Konsumtionsdrivande bidrag till de rika är inte inflationsdrivande enligt finansministern, men att ge tillskott till välfärden för att kunna anställa fler är det. Det är tydligt att regeringen och SD använder inflationen som klen ursäkt för att öka klyftorna i samhället.

Regeringen och SD tillför medel till arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Även en blind höna kan hitta ett guldkorn. Samtidigt kan man inte låta bli att fundera på om det inte hade varit en billigare och effektivare insats för antirasismen att sluta samarbeta med Sverigedemokraterna, inte genomföra hela deras migrationspolitik som sår splittring och eldar under rasistiska föreställningar och skrota det fruktansvärda förslaget om angiverilag.

Lägg därtill att man slopar statsbidraget till etniska organisationer och har skurit ner 300 miljoner på folkhögskolorna som gjort stora insatser för integration, språkundervisning och gett personer från alla bakgrunder en andra chans i livet, så förstår man att de där 40 miljonerna extra till arbetet mot rasism är som att försöka stoppa en skogsbrand med en vattenkanna.

Regeringens budget är också ett hot mot klimatet. Istället för att rusta och anpassa Sverige inför klimatomställningen lägger regeringen och SD en budget som ökar utsläppen. Just nu ser Sverige ut att missa klimatmålen 2030. Det är ett katastrofalt besked i en eskalerande klimatkris och regeringen står svarslös.

Vi behöver en krispolitik som stärker välfärden, fördelar bördorna rättvist och som investerar i den nödvändiga klimatomställningen. Som Ali Esbati, Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson sa idag: ”Vi har råd med en bra välfärd. Det vi inte har råd med är den här regeringen”.