Möjligheten att stå här idag och prata folkbildning känns otroligt viktigt. Extra viktigt, eftersom det är en del av samhället som möjliggjort människors frihet och utveckling, organisationers framväxt och organisering under lång tid.

Folkbildningen vänner, är numera både naggad i kanten och rent av hotad. Det handlar inte enbart om ekonomi, det handlar inte om kontroller och administration. Det handlar om möjligheter att få skapa något som gör att vi växer som individer och möjligheten att fortsatt få skapa något tillsammans för en bättre värld.

Statsmakten- jag frågar: Hur har ni råd med att inte säkra upp folkbildningen in i framtiden? Att inte se till att värna möjligheten att bilda er befolkning? Är inte frågorna att ställa mer av denna karaktär? Hur kan vi tillsammans som individer, organisationer och samhället i stort tillsammans, se till att folkbildningen blir en kraft med förnyelse i en framtid? En drivkraft för demokratin?

Utbildning, som ni vet, var bara till för ett fåtal privilegierade när folkskolan var relativt ny och demokratin ännu inte genomförd i Sverige, så folkrörelserna tog saken i egna händer.

Alla skulle få möjlighet att utvecklas och upplysas. Genom bildning skulle individer och samhället höja sig. Själva tillgången till bildning ansågs också viktig i sig. Ett grundantagande var att människor genom konst, litteratur och kultur utvecklades, kanske rent av förädlades.

En stor del av Sveriges historia handlar om bildning för alla och en kunskapslängtan. Studieförbund och folkhögskolor har spelat en avgörande roll, men nu måste vi alla försvara vår existens för att överleva.

Det här vet folkbildningens motståndare. Mer än väl. Det är ingen tillfällighet att utspel och förändringar som rör folkbildningen med alla dess olika delar- public service, bibliotek, studieförbund och folkhögskolor sker. Ibland subtilt, ibland högljutt.

Bildning blir än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen och hotet mot folkbildningen gör sig gällande. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar.

Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans. Vill passa på att slå ett slag för Sverker Sörlins reflektioner i hans bok ”Till bildningens försvar”, som pekar på den förflyttning som sker när vi inte reflekterar och bildar oss tillsammans. Ett vitalt demokratiskt samhälle behöver aktörer som agerar oberoende av statens vilja. Folkbildningen är en sådan kraft som behöver stå fri.

Folkbildningen ska inte styras inte av läroplaner, examina eller andra detaljregler. Varje studieförbund och folkhögskola måste själva fastställa mål och inriktning för sin verksamhet. ABFs målsättningar är att tillsammans med våra MO, arbetar för en samhällsomdaning som bygger på arbetarrörelsens värderingar och i det arbetet bistå med att stärka våra MO/SO i dess arbete. Föreningsdemokratin är ett viktigt fundament.

Denna ideologiska, pedagogiska och historiska tradition, som del i det svenska demokratibygget, bildar kärnan i begreppet folkbildning. Folkbildningen behöver därför ett starkt skydd mot såväl statlig detaljstyrning av innehåll och inriktning som administrativ detaljreglering, för att möjliggöra bildning.

Denna princip om armlängds avstånd med frihet från statlig styrning måste vara stabil i tider av goda relationer, men måste också klara tider av starkare spänningar och olika syn på innehåll och inriktning. I en tid präglad av splittring, desinformation och urholkad tillit behöver vi rum för samtal, lärande och skapande som bygger samhällsförståelse och gemenskap. Den fria folkbildningen!

Vi befinner oss i en tid av förändring – inte bara inom ABF och övriga delar av folkbildningen, utan också i samhället i stort, både nationellt och globalt. Utmaningar gör sig ständigt påminda, och våra värderingar om jämlikhet, delaktighet och bildning sätts på prov. Men mitt i allt detta fortsätter vi tillsammans vårt dagliga arbete – med en stark tro på att verksamheten för oss rätt.

När vi nu möter vårsolen den första maj har vi mycket att vara stolta över. Vi kan hålla vår fana högt och känna att – även om det blåser hårda vindar kring folkbildning, replokaler och kulturarrangemang – så vet vi att vårt arbete gör skillnad. Kanske mer än någonsin. Tack för ert hårda arbete. Ni är med och gör en annan värld möjlig.