Förslaget till nya energipolitiska mål är en tämligen tunn skrift, 10 sidor, med tre mål. Elsystemet ska kunna leverera den el som behövs, när den behövs och målen för energieffektivisering ska ses över. Det är mycket fluff, många modeord och lite konkretion. Ord som samhällsekonomiskt lönsamt, effektivisering, flexibilitet och effektiv marknad förekommer flitigt.

I debattartikeln försöker de båda moderaterna sig på att förklara Sveriges elsystem och varför kommunens yttrande är förkastligt. Det går inte så bra. Sveriges elsystem håller nämligen på att förändras radikalt och kommer utmärkt väl att klara sig både utan ”planerbar” kärnkraft och dess rotationsenergi.

Svenska Kraftnät tillskrivs åsikten att storskalig, långsiktig energilagring är orealistisk. Detta är helt fel. Läs deras rapport från januari i år där olika scenarier för elproduktionen 2050 beskrivs.

Svenska Kraftnät har också nyligen kommit med en rapport där man har över 40 olika förslag på insatser som ska klara flexibiliteten i elsystemet. De behövs för att hantera variationer i produktion, efterfrågan och nättillgänglighet. Inget av förslagen innebär att man ska stänga av elen för äldreboenden eller industrier, vilket artikelförfattarna påstår blir nödvändigt.

Lagringskapaciteten för de väderberoende kraftslagen är under uppbyggnad och tekniken finns i verkligheten. Det är dessutom tekniker som har alla möjligheter att utvecklas och bli både effektivare och billigare.

Batterier är synnerligen användbara för spännings- och frekvensstabilitet. De kan dessutom leverera el under kortare tid. Den så omhuldade rotationsenergin i det nordiska kraftsystemet motsvarar 40-80 MWh. Det är lika mycket kapacitet som finns i 500 – 1000 elbilsbatterier. Stora batterilager byggs i en rasande takt och med lite styrteknik kan elbilsbatterier leverera el när det behövs.

För långtidslagring har vi i Sverige mycket vattenkraft som kan stå för en del av regleringen. Vindkraft och solel kan för längre tid lagras i form av vätgas, en teknik som är i bruk men kan utvecklas vidare. Därtill finns möjligheten pumpkraftverk, man pumpar upp vatten till högre höjd när elen är billig och släpper tillbaka vattnet genom en turbin när el behövs.

Att ett elsystem utan ”planerbar” kärnkraft är fullt realistiskt och dessutom billigare visas tydligt i nyligen publicerade rapporter från Chalmers respektive från Blekinge Tekniska Högskola. I den senare har man dessutom beaktat möjligheterna att få ner behovet av ny elproduktion genom besparing och effektivisering. Här finns en stor, outnyttjad potential.

Det som verkligen är orealistiskt i moderaternas tankegångar är satsningen på ny kärnkraft. Varför ska vi kasta in miljarder av skattepengar i en teknik som är farlig, sårbar, svindyr och onödig?

Thordis Samuelsson (V)

Ersättare i kommunstyrelsen, Jönköpings kommun

JP Debatt 26 februari 2024

Svar till studiecirkeldeltagarna i Klimatet – vad händer, JP 15/1.

Vi är lika frustrerade som ni över att klimatomställningen går så långsamt. Många politiker, däribland nuvarande regering, verkar inte inse lägets allvar.

Det finns också många starka ekonomiska intressen, som olje- och gasproducenter och kärnkraftsindustrin. De bedriver ett enormt lobbyarbete för att vinna politiken för sin sak.

Vi är fullt medvetna om att de åtgärder som måste till här och nu för att vi ska klara klimatmålen kommer att påverka våra sätt att leva. Vi påverkas olika mycket och på olika sätt beroende på vårt utgångsläge. Undersökningar visar att människor är beredda att stödja klimatåtgärder och ändra sin livsstil för klimatets skull, under två förutsättningar. De åtgärder som ”drabbar” dem ska ha uppenbar påverkan på klimatet och de ska upplevas som rättvisa.

Vänsterpartiet har i en motion i riksdagen om klimathandlingsplanen föreslagit 83 åtgärder som tar oss närmare klimatmålen och gör det på ett rättvist sätt. Det senare innebär exempelvis att Norrlandskommuner som förser oss med naturresurser skulle få del av vinsterna från dessa. Eller att de som inte har tillgång till kollektivtrafik kan kompenseras när bränsleskatterna höjs.

Vi ser att elektrifiering av transporter och industriprocesser är nödvändigt för att bli av med fossilbränslena. Men att köra på som vanligt, fast med el, kommer inte att lösa våra klimat- och miljöproblem och få oss att hålla oss inom de planetära gränserna. Det krävs stora samhällsförändringar och politikens uppgift är att få dem på plats, att göra ett klimat- och miljövänligt och samtidigt gott liv för alla möjligt.

Bland de 83 punkterna i Vänsterpartiets förslag till klimathandlingsplan finns exempelvis åtgärder för energibesparing, energieffektivisering och ökad återvinning, stöd till förnybar energi och energilagring samt lagstiftning för att underlätta eller tvinga fram saker som är bra för klimatomställningen.

På kommunnivå har vi bara rådighet över kommunens egen verksamhet och delar av samhällsplaneringen. I Jönköpings kommun finns ett program för hållbarhet som innehåller många bra åtgärder på klimat- och miljösidan. Vi i Vänsterpartiet ska se till att åtgärderna genomförs.

Vi var med och beslutade om att inte bygga på brukningsvärd jordbruksmark. Vänsterpartiet har drivit fram mer pengar till solceller på kommunala byggnader. Tillsammans med övriga partier i Samverkan för Jönköping står vi bakom och driver satsningar för återställning av våtmarker, mer cykling och återbruk för att underlätta för invånarna att ställa om.

Kommunens insatser för att spara energi ledde förra året till 12 miljoner sparade kilowattimmar. Det motsvarar 10 procent mindre elförbrukning och 8 procent mindre fjärrvärme. Rena vinsten också rent ekonomiskt eftersom det mest har handlat om att justera i befintliga anläggningar. Här finns en stor potential och nu går vi vidare med investeringar för en effektivare energianvändning.

Avslutningsvis vill vi tacka för ert engagemang! Med den klimatmotsträviga regering vi har nu betyder en aktiv folkopinion mycket. Tillsammans kan vi sätta tryck på regeringen.

Julia Löf

Thordis Samuelsson

Vänsterpartiet i Jönköping

Större delen av texten ägnas dock åt att återigen framföra en världsbild där varken diskriminering eller rasism förekommer utan är något som är påhittat av ”politiker”. I deras omvända värld bygger människors upplevelser av diskriminering på felaktig information som politiker matat dem med.

Förslaget om visitationszoner innebär att polisen har rätt att kroppsvisitera alla inom den aktuella zonen, oavsett om det finns en misstanke om brott eller inte. Det är ingen liten sak. Varför ska det inte kunna ifrågasättas? Det hade varit mer anmärkningsvärt om ett sådant förslag bara hade runnit igenom systemet under tystnad.

Polisen kan absolut behöva fler verktyg i arbetet med att få bukt med gängbrottsligheten. Samtidigt innebär förslaget att det läggs ett orimligt stort ansvar på enskilda medarbetare i statens tjänst. Det finns också ett begränsat underlag som visar om visitationszoner kan ha en brottsförebyggande effekt och forskningen är inte entydig.

Det finns heller ingen enig linje hos polisen om hur verkningsfullt detta är. En del menar att det till och med kan vara kontraproduktivt då det riskerar att påverka tilliten till polisen på ett negativt sätt. Tillit är grundläggande för ett väl fungerande samhälle. Den tar tid att bygga upp men kan raseras på nolltid.

I vårt yttrande nämner vi att det kan finnas fördelar med förslaget men framför allt försöker vi problematisera vad vi ser som de största riskerna. Bland annat belyser vi barnrättsperspektivet, vilket är självklart med tanke på att även barn kan bli föremål för kroppsvisitation.

Vi resonerar även om risken för stigmatisering av vissa områden som redan i dag upplever ett utanförskap och en stämpel (även om Eklöf och Kors inte erkänner den upplevelsen). Även utredaren belyser risker med stigmatisering i promemorian.

Sist av allt beskyller Eklöf och Kors andra politiker för en polariserande retorik, något som kan sägas vara väl magstarkt av politiker som tillhör ett parti vars ideologi bygger på en uppdelning i ett ”vi” och ett ”dom” och där invandrare är orsaken till alla samhällsproblem.

Ann-Marie Nilsson (C)

Kommunstyrelsens ordförande, Jönköpings kommun

Mona Forsberg (S)

Kommunalråd

Andreas Persson (S)

Kommunalråd

Ann-Marie Hedlund (L)

Gruppledare

Julia Löf (V)

Gruppledare

Malin Skreding Hallgren (MP)

Gruppledare

Företrädarna för KD verkar helt ha tappat markkontakten när de ska beskriva sitt partis insatser för Jönköpings flygplats. Jönköpings flygplats har ända sedan det kommunala övertagandet 2010 gått med stora och ökande förluster. De senaste fem åren ligger förlusten i genomsnitt på 24 miljoner kronor. För 2023 beräknas förlusten bli uppåt 35 miljoner.

1 juni 2022 gick regionen in som hälftenägare i Jönköping Airport och får dela förlusterna med Jönköpings kommun. Till regionens kostnader ska läggas de 6 miljoner som årligen pytsas in som driftsbidrag till bolaget.

I ljuset av dessa siffror får KD:s jubel över ökat statligt bidrag till flygplatsen ses som kraftigt överdrivet. Flygplatsbolaget har hittills årligen fått 2,3 miljoner i statsbidrag. Detta kommer nu i bästa fall att dubblas. För den extra slanten åtar sig bolaget att ständigt hålla flygplatsen i beredskap för att ta emot samhällsviktigt flyg. Några pengar över till att ”utveckla” flygplatsen lär det inte bli.

Vi anser att varken Jönköpings kommun eller regionen har en nytta av flygplatsen som motsvarar den nedlagda årliga summan av 25 – 30 miljoner. Om staten anser att flygplatsen är omistlig som beredskapsflygplats får staten betala vad det kostar.

Vi behöver ingen flygplats, åtminstone inte till den kostnaden. Fraktverksamheten på flygplatsen handlar till större delen om sådant som har sin destination långt utanför länsgränsen. Den lilla flygfrakt som regionens näringsliv använder sig av kan lätt skötas från någon av de stora flygplatserna. Passagerartrafik finns det ingen anledning att subventionera med allmänna medel, varken linjeförlagd eller charter.

Ambulansflyget gör mycket begränsade flygningar från Jönköping Airport eftersom det oftast går snabbare med bil eller helikopter till de sjukhus som regionen i första hand transporterar akuta patienter. Även här måste nyttan vägas mot kostnaden.

Vi som har markkontakt anser att flygplatsmiljonerna skulle gynna länets medborgare bättre om de till exempel används i den lokala och regionala kollektivtrafiken och den ordinarie ambulansverksamheten.

Mikael Ekvall (V), oppositionsråd i Region Jönköpings län

Thordis Samuelsson (V), ersättare i kommunstyrelsen i Jönköpings kommun

JP Debatt 24 oktober 2023

Att det uppstår en ekonomisk kris till följd av krig och pandemi kan inte regeringen rå för. Men hur djup krisen blir och hur bördorna fördelas är något politiken definitivt kan påverka.

När vi nu står inför den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet har vi en regering som inte bryr sig ett dugg om att lindra dess effekter. De med minst marginaler drabbas värst; garantipensionärer, långtidssjukskrivna, arbetslösa och ensamstående föräldrar. Men oron är påtaglig också för många som hittills känt sig ekonomiskt trygga.

Den svältdiet regeringen sätter kommunerna och regionerna på är som hämtad ur 90-talets veckotidningar. I stället för statsbidrag för att säkra välfärden eller extra stöd åt de som behöver det mest vill de införa ett bidragstak. Av de höjda pensioner Jimmie Åkesson (SD) utlovade i valrörelsen blev det ingenting. Att reglera elmarknaden är de helt emot. Inte ens när kilopriset på paprika sprängde 100-kronorsvallen tyckte finansministern att politiken har ett ansvar för att folk ska ha råd med mat.

Den totala oviljan att agera är en skandal. Vänsterpartiet har lagt fram en rad konkreta förslag på hur staten kan lindra krisen:

✔ Vi vill se ett skarpt avtal mellan regeringen och matkedjorna om sänkta priser på mat. Marknaden fungerar inte, här krävs politisk press för billigare mat.

✔ Halvera avgifterna i kollektivtrafiken. Ta pengarna som går till RUT-avdrag och lägg dem på att höja barnbidraget. För många familjer skulle det innebära en stor skillnad i plånboken varje månad.

✔ Stöd till alla kommuner för att kunna erbjuda frukost till skolelever. När barn går hungriga måste politiken agera! Projektet med skolfrukost på Österängsskolan i samarbete med civilsamhället föll väl ut. Med finansiering från staten skulle vi kunna fortsätta satsa på skolfrukost i Jönköpings kommun.

Allt det här säger högern nej till. I krisen prioriterar de att sänka skatten för alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden med 1000 kronor per månad.

Samhället slits isär av sådan ekonomisk orättvisa. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att politiken istället ska minska klyftorna och garantera alla sin rättmätiga del av det välstånd vårt land producerar.

Alla ska ha råd att sätta mat på bordet, alla ska ha råd med en värdig bostad och ha pengar att leva för när räkningarna är betalda. Det är politikens ansvar.

Ciczie Weidby, riksdagsledamot för Vänsterpartiet

Julia Löf, gruppledare för Vänsterpartiet i Jönköpings kommun

JP Debatt 1 maj 2023